flat - Wiktionary
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
| Böjningar av flat | Positiv | Komparativ | Superlativ | |||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||||
| Obestämd singular |
Utrum | flat | flatare | |||
| Neutrum | (flatt)? | |||||
| Bestämd singular |
Maskulinum | flate | flataste | |||
| Alla | flata | |||||
| Plural | flata | |||||
| Predikativt | ||||||
| Singular | Utrum | flat | flatare | flatast | ||
| Neutrum | (flatt)? | |||||
| Plural | flata | |||||
| Kompareras alternativt med mer och mest. | ||||||
| Adverbavledning | (flatt)? | |||||
| ||||||
flat
- platt och tunn
- Solen reflekterades i spegelns flata yta.
- (om person) som sällan eller aldrig säger emot eller protesterar även om andra skulle behandla vederbörande illa
- Han var alldeles för flat mot chefen, och fick inte heller någon löneökning.
flat
- platt, flat, fadd
- Sammansättningar: legge seg flat
| Böjningar av flat | ||||
|---|---|---|---|---|
| Positiv | flat | |||
| Komparativ | flatter | |||
| Superlativ | flattest | |||
| Adverbavledning | flatly | |||
flat
- uttal: flæt
- plan, platt
- (om däck eller annat uppblåst föremål) tomt på luft; punkterat
- (musik, om en ton) sänkt med en halvton
- (musik, om en ton) som har något lägre frekvens än den ton som förväntas ljuda
- (musik) monoton, entonig
- (om kolsyrad dryck) avslagen; där större delen av kolsyran har avgått
- plan
- sänkt med en halvton
| Böjningar av flat | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Nominativ | flat | flats |
| Genitiv | flat's | flats' |
flat
- lägenhet
- (brittisk engelska) våning
- (musik) b-förtecken
- (musik) ton som är sänkt med ett halvt tonsteg
- apartment (amerikansk engelska)
| Böjningar av flat | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Nominativ | flat | flats |
flat